Släpp mig

Jag tycker inte om att tala om mina problem, känslor, livet överlag, whatever. Ibland när det är sådär mörkt, och jag ser klart, tar jag upp anteckningar på mobilen och skriver med mig själv. Vill inte ha någon annans tankar om mitt liv, jag lyssnar knappt i alla fall.
Tycker inte speciellt mycket om att lyssna på andras liv heller. Vet liksom inte vad folk vill ha för respons.
Skrev precis och undrade vad en individ i fråga förväntar sig för gensvar egentligen. Lite kallt kanske?
 

Notera sig själv

Inatt blev det tydligt, att det är när det är som mörkast, jag ser som klarast. Behöver bli bedövad av ljuset och slukad av livet. No escapin' this, som Beatnuts lyrics dunkar in i mina öron.
Trycker i mig hyvlat smör och kaffe, fast jag mycket väl vet att kaffeångesten kommer att knacka på med sin illbitna stämma och bittra andedräkt. Jag trycker i mig en kopp till och en till efter det, för att hålla kickarna stabila och mina kroppskanaler fyllda.
 

RSS 2.0