När man inte har en aning


Varför jag blev lyckligare.


Skulle precis lägga mig i sängen bredvid Emanuel.
Så ber han mig hämta något på bänken vid kylskåpet.


Hittade en ask, som inte brukar ligga där.
Hade galet svårt för att läsa. Tillslut tydde jag att det stod "PUSS PILLER" på den. 
Fattade ingenting.

Gick tillbaka till sängen med asken.
"Men det är en till sak."
"Var?"
"Precis bredvid."

En liten kvadratisk sak, där det stod "YOU ARE THE BEST" på.
Då klickade det till i min ärthjärna. Min pojkvän försökte vara romantisk.

Ingen har riktigt fått mig att smälta.
Inatt smälte jag ett dussintal gånger. Kärleken min.


De små liven




Var ute på prommis i skogen idag med hundarna.
Fick springa av sig lite.

Ikväll kommer det tre ungdomar från tre olika länder som ska bo här tills fredag.
Tio pers blir vi sammanlagt.

Kaos vanligtvis, vad ska det inte bli nu då?

Ibland


Krogen igår. Igen.
Jag var lagom och lycklig med otroligt fina människor.

När jag kom hem, blev jag mycket och lyckligare.
Visar varför sen.


Besatt, förändringshatisk och nördig

Det är mörkt, så jag kan inte fotografera, så sitter här i den mest sönder legna sängen någonsin och lutar mig mot väggen.
Mina naglar är äckliga och korta då de har gått av, så kan inte göra någonting med dem heller.. Jag saknar dem mer än någonting annat!


Blir jag och Bejeweled då.


U som i Uppsala

En del av staden jag lever i, och har levt i i tre år.
Stugan vid vägen där jag bor, som jag vill rusta upp och bosätta mig i.

När frosten lagt sig

Det är på något vis alltid fint jäms med vägen där jag bor.
På sista bilden såg jag inte ens de två andra fåren förän nyss, undrade vart dom var liksom. 


Jag blev tårögd idag, när hon i kassan på UL center var snäll och hjälpsam. 
Så nu funkar mitt busskort, som jag köpte IGÅR, och jag kom i tid fastän.


När allt annat är dött




Mitten av november och naturen lever fortfarande.
Snart säger det väl pang, så står snön en upp till huvudet.

Det enda som lockar

Jag var hemma igår, och vill vara hemma för evigt.


Har som en klump i magen och ett dött ansiktsuttryck. 
Borde börja rida. Göra något, leva för något.


Allt för ofta

Jag är fast.
Jag ska ligga här, invirad i något. Inget mer.

Fumlar mig fram


Jag vill ha dimma. Så man liksom inte ser vart man går.

Ikväll ska jag till stan och träffa klassen. Kanske drar vidare till krogen senare.
Nykter.
Är typ regel på att köpa julklappar när man blivit arton, så måste spara pengarna jag har.
Kul.

Det här är vad jag är gjord av



Platådojjor från sextyseven shoes, sexhundra kronor

Jag hittade skorna. OCH byxorna jag letat efter!
Är dock åttahundra kronor fattigare. Kanske lämnar tillbaka skorna, eller? Får se.

Så är det

Depri.
Hoppas skorna finns och passar imorgon i alla fall. Dämpar kanske lite.
Dock sexhundra kronor.


Simma kanske också hjälper. En timme.
Bara inte någon jävla svallvågssimmare är där och öser. Värsta någonsin.


Försöka fotografera också. Så jag kan ha min terapiredigeringsstund.
Innan Emanuel kommer hem.


Det var allt.

Solen försvinner





Solen hade nästan gått ner när jag klev av bussen. Klockan fyra.
Mörkt när man går upp, mörkt när man kommer hem. Lite mysigt ändå.

Så man rullar






Gofikade med klassen idag. Jag gillar min klass!

Var med på intervju av tv idag också. Hittar dock inte vart man kan se den någonstans.

Svart och vitt



Jag fotar sånt som kommer i min väg. Första bilden togs bredvid vägen, andra på vägen.

Angående andra bilden, vem åker buss med rullskridskor på?

Tre nyanser av grått

Det var mulet när jag åkte in till stan i fredags. Kändes rätt fint ändå, typiskt gå i affärer väder.


Jag kom hem tomhänt, eller fick godis av svärmor, som svärfar betalade.

"Pappa betalar".


Lördagen dränkte jag ångesten i mintu, med fina vänner, hos/med randoms.

Korven innan bussen hem var gudomlig!


Nu sitter jag här, och lever på tanken av att få komma härifrån.


Spöken i mina öron

Råttor/möss springer på övervåningen. Jag undrar vad dom gör där uppe egentligen?


Jag gillar inte att vara här själv. Konstiga ljud och inget lås på dörren.
Intalar mig själv att det bara är hästarna.


Som tur är kommer Emanuel hem imorgon. Då är jag inte rädd längre.


Så möts vi igen

Snart ska jag vara framme i Uppsala.
Sen är det inte lång stund kvar tills jag får busa och gosa med min älskade hund!

Imorgon ska jag göra detsamma med Emanuel.

Uppsala, Rasbo, Skeke

Om ett tag far jag min tröja/byxa/underkläder dit vi hör hemma.
Till vårat egna hus, tvåtusen i månaden. Mat, svärfamilj, åtta hästar, fyra hundar och pojkvän ingår.
Som hittat!


Algoth Niska

Förresten, måste berätta ett roligt sammanträffande kom jag på.

Mamma löste korsord hos mormor idag så läste hon upp "Kallades Algoth Niska", bara för Emanuel heter Niska i efternamn.
Jag ba, "Hah, tja, smugglarkungen kanske?". Så var det rätt.

Hahah, så jävla ballt att Emanuels typ farfars farfar eller något är med i korsord och är känd än idag för att ha smugglat sprit i Finland och till Sverige.
Skön kille.

Nä, nu blir det fram med dunken, eller?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0