Inatt blev det tydligt, att det är när det är som mörkast, jag ser som klarast. Behöver bli bedövad av ljuset och slukad av livet. No escapin' this, som Beatnuts lyrics dunkar in i mina öron.

Trycker i mig hyvlat smör och kaffe, fast jag mycket väl vet att kaffeångesten kommer att knacka på med sin illbitna stämma och bittra andedräkt. Jag trycker i mig en kopp till och en till efter det, för att hålla kickarna stabila och mina kroppskanaler fyllda.

 

Lever bland ohyror, konstiga bett, true blood och rädsla. Psykos lilla grabben.

Det har gått en månad nu, och ännu en gång är det bevisat. Jag är dömd att fela. Jag tar en Werther's och försöker att ha kvar den i munnen. Hinner få lite smak på tungan innan jag tuggar sönder den och sväljer. Tänker att det är precis så det är. Jag hinner få smak på det goda, innan det krossas och slukas. Kan inte längre avgöra om jag faktiskt får skylla mig själv, att detta är vad jag förtjänar, eller om det faktiskt egentligen inte är mitt fel. Jag hoppas att det är det sistnämnda.

Jag ska gå till någon och fråga, det är omöjligt att jag förtjänar det här.

Måste bara flasha lite med hur fin mat jag lagade alldeles nyss.

Tycker det ser rätt proffsigt ut, skulle lätt digga på en restaurang fan, haha.

 

Tänkte; bäst att börja öva lite på matlagningen nu när man ska flytta till egen lägenhet igen och bli sambo.

Det är bara några dagar kvar. Nytt liv, ny stad, ny skola, nya människor!

Igår var det bröllop. Hade jätteroligt och menyn var fett god!!

Bruden hade jättefin klänning och alla var supertrevliga och blev helt till mig att folk gör så fina tal.

Jag skrev i gästboken att jag en dag vill bli som brudparet.

Jag tänker att det är meningen.

 

Man ska prata med varandra. Det är meningen!

Åh tänk om man var såhär brun som jag blev när jag mörkade ner bilderna!!!

 

Imorgon ska jag äntligen få jobba och göra någon nytta på plantskolan. Det ska bli så himla skönt!!
Dock kommer jag inte tycka det när klockan ringer klockan 6 hela veckan.. men det blir bra när jag väl är där.
Jag kommer ha sån träningsvärk efter första dagen. Förra året trodde jag knappt jag skulle kunna jobba något mer för jag hade sån sjuk träningsvärk hahah.

Men det är bra träning, får bra balans som fan!!

 

Imorgon kommer min Emanuel hem till Sverige igen och på fredag kommer han förhoppningsvis hit. Åh vad jag längtar!! <3

Ätit god sallad, mat och bröd och haft fint utsikt.

Jag skulle vijla börja skriva korta ibland obegripliga texter igen, som förr.
Jag var ensam, ingen runt mig som skulle förstå eller kunna koppla sig till det jag skrev.
Inte samma sak längre. Jag har låtit folk komma mig inpå.

Jag är fortfarande hemlig, det är inte det - folk kan identifiera sig nu.

 

Att vara mystisk och hemlig är inget jag egentligen vill vara. Mitt sätt att lätta på hjärtat och hjärnan, utan konsekvenser. Jag äter kakan, och jag har den kvar.

Kan ni tänka er, jag är tillbaka i stugan igen haha. Det är himla mysigt här alltså, men följde mest med för jag inte tänker vara hemma själv. Då blir jag koko..

Jag chailar runt i mysigaste svärfarströjan och tog nyss kort med mamma och pappa ute på trappen, haha.. visar imorgon. Ska sova nu!

Jag skulle ha beställt biljetter till Spanien idag men så ville det inte funka så nu har jag såklart ångrat mig igen... Insåg att om jag beställer så har jag cirka noll kronor kvar, det är nice..

 

JAA jag vet att jag borde skaffa mig ett jobb. Jag ser allt vad ni tänker (tyvärr) när jag säger att jag inte har något jobb. Jag är alla föräldrars värsta mardröm och en sån som ingen tycker om haha. Men det går bara inte, jag vågar inte och jag kan inte.

Älskar att jag alltid hamnar tillbaka på botten i mörkret även fast jag typ en sekund tidigare tänkt att jag ska bli så där bra och glad som jag önskar att jag var..