Inatt blev det tydligt, att det är när det är som mörkast, jag ser som klarast. Behöver bli bedövad av ljuset och slukad av livet. No escapin' this, som Beatnuts lyrics dunkar in i mina öron.

Trycker i mig hyvlat smör och kaffe, fast jag mycket väl vet att kaffeångesten kommer att knacka på med sin illbitna stämma och bittra andedräkt. Jag trycker i mig en kopp till och en till efter det, för att hålla kickarna stabila och mina kroppskanaler fyllda.